Har Lambertz verkligen tystnat?
27 maj 2015. Göran Lambertz meddelar att han lämnar Quickdebatten. Sannolikt har han skådat ljuset. Eller mörkret, om man så vill.
Nästa vecka kommer rapporten från den statliga kommission som utrett hanteringen av utredningar, åtal och domar i de åtta mordfall som Thomas Quick dömdes för. När jag pratade med Göran Lambertz för ett år sedan var han vid gott mod, övertygad om att rättvisa skulle skipas.
Publicistklubbens ordförande Björn Häger skriver på sin blogg att en anledning till Lambertz tillkännagivande kan vara att rapporten som kommer nästa vecka kanske inte går justitierådets och Quicklagets väg. Björn Hägers blogginlägg hittar du här bjornhager.blogspot.se/2015/05/nar-lambertz-tystnar-efter-pk-debatt-om.html
Björn Häger ledde alltså debatten i måndags på Publicistklubben som ser ut att ha varit bidragande till Lambertz beslut, under den sannspådda rubriken "När Lambertz tystnar". Där intervjuades journalisten Gubb Jan Stigson, som ingår i Quicklaget som driver tesen att inga avgörande misstag eller fel har begåtts i rättsväsendets ursprungliga hantering av de fall som ledde till att Quick dömdes för åtta mord. Gubb Jan Stigson skrev ett debattinlägg på www.journalisten.se inför debatten.
Idag publicerades mina reflektioner kring den artikeln, de skrevs innan jag kände till Lambertz tillkännagivande. Båda artiklarna hittar du här www.journalisten.se/debatt/var-finns-pliktkanslan
Mitt inlägg finns också härintill under fliken "blogg" och "Göran Lambertz". Där finns också äldre texter om Lambertz och hans engagemang i Quickfallet.
Skrikigast vann på Lambertzdebatten
28 maj 2015. Gubb Jan Stigson är journalisten som gick med i Quicklaget och alltså en av de fem personer som Göran Lambertz säger sig vilja rädda. Stigson kritiserade på tidningen Journalistens webb häromdagen kolleger som avfärdar Quicklagets slutsatser. Dagen efter publicerades mina reflektioner i ämnet på www.journalisten.se
"Det är synd att Gubb Jan, som är den journalist som har unika kunskaper, har lierat sig med dem han ursprungligen borde valt att granska.
I går var det som sagt debatt om medierna och Quickrapporteringen på PK (25 maj). Jag har inte läst Göran Elwins bok. Däremot har jag läst Råstam, Josefsson och Lambertz. Därtill oändliga mängder dokument. Domar, resningsansökningar, resningsbeslut, rapporter. Därtill har jag utväxlat oändligt antal mejl med Lambertz medan han skrev sin bok. Jag har samtalet med, och intervjuat, honom i sammanlagt sex timmar. Jag har därtill intervjuat en kriminalkommissarie som på resningsåklagarens uppdrag gått igenom fallen. Han höll på i tre år. Han har skrivit en promemoria på 67 sidor om ett av fallen. Han har gjort det som Göran Lambertz inte har gjort. Nämligen granskat både vad som påståtts och sedan vad som ligger till grund för påståendena. Jag har läst rapporten som är från 2012. Den är mer trovärdig än Lambertz osammanhängande kunskaper, som därtill har stora luckor.
Göran Lambertz hade 2014 för övrigt inte en aning om att denna rapport existerade .
Överhuvudtaget tycker han inte att just han behöver läsa in mer än det han gjort. Han säger ogenerat att han inte behöver det, han vet ändå hur det ligger till. I detaljfrågor hänvisar till sin vapendragare, polisen Seppo som är den som påstås ha misskött de ursprungliga utredningarna.
Den som vill bli trodd, gäller både journalister och privatspanare, måste rimligtvis vara professionellt källkritiska. Fråga sig: "Vilka motiv har en viss källa att säga som hen gör?". Hur lång tid har förflutit från händelse till utsaga?" Att använda sig av flera källor, skriftliga och/eller muntliga, som oberoende av varandra bekräftar kontroversiella uppgifter är självklart, liksom att väga källorna mot varandra och redovisa allt om de inte är samstämmiga.
Detta gör inte Göran Lambertz. Han säger att han har rätt, så det behövs inte. I trängda lägen tillgriper han i stället ren härskarteknik. Den illustreras väldigt bra i inspelningen av hans gästföreläsning på JMK häromveckan, jag rekommenderar de sista 45 minuterna för den som inte orkar med hela. Där försöker Lambertz först sätta moderatorn Nils Funcke på pottan med hånflin och uppläxning, sedan får en obstinat åhörare veta att hen är "dum". Ja överhuvudtaget är vi som inte förstår Lambertz storhet ganska ofta "dumma", bland de dumma ingår även jag, det har jag skriftligt på av Lambertz.
Debatten på PK i går visade upp ett aggressivt Quicklag (som nu klokt nog döpt om sig till Öjegruppen). Ingen blev klokare, men alla kunde höra att Öjegruppen vann många gånger om i grenen skrika högst.
Påståendena att det finns fel i Råstams och Josefssons böcker är självklart riktiga. Ingen, inte ens Gubb Jan, kan utifrån ett så gigantiskt material ha rätt i varje detalj. Att det funnits olustiga tillkortakommanden i journalistiken är ovedersägligt. Dit hör att tona ner Quicks/Bergwalls tidigare kriminalitet och historia, på vilken Lambertz bygger sin argumentation om ursprungssannolikhet.
Den springande punkten är dock om det finns felskrivningar som är av den kalibern att de kullkastar författarnas huvudspår och slutsatser. Eller resningsbeslutens.
Fortsättning lär följa. Själv håller jag på att bringa reda i mitt eget blygsamma material som handlar mer om Lambertz arbetssätt och slutsatser."
Nu visar Göran Lambertz korten
25 maj 2015. Han vill rädda de fem personer som enligt honom blivit illa behandlade i medierna. Han var tvungen att vara kategorisk för att få genomslag.
I kväll debatterar Publicistklubben i Stockholm mediernas hantering av Göran Lambertz agerande i Quickaffären. Ingen kan begära att åhörarna ska kunna bedöma justitierådets tvärsäkra påståenden att han har rätt.
Häromveckan föreläste Göran Lambertz på Journalisthögskolan i Stockholm om just mediernas göranden och låtanden. Det var då justitierådet berättade att han vill rädda polis och åklagare som är nyckelpersonerna i åtalen i de åtta mordfall som Quick/Sture Bergvall dömdes för. Han sa också att han var tvungen att vara så kategorisk för att få genomslag.
Moderatorn Nils Funcke blev tillrättavisad för att han ställde fel fråga på fel sätt till justitierådet och tillrättavisade blev också studenter som vågade sig på att ifrågasätta Lambertz slutsatser. Se inspelningen här www.ims.su.se/om-oss/nyheter/nyheter-fr%C3%A5n-enheten-f%C3%B6r-journalistik-medier-och-kommunikation/quickfallet-ett-fall-f%C3%B6r-medierna-1.234310
Göran Lambertz om att ha fel
7 maj 2015. Han har inga problem att erkänna att han har fel. Om han har fel. Men det har han inte i det här fallet, säger han.
Justitierådet Göran Lambertz är säker på att de gamla fällande domarna mot Thomas Quick, numera Sture Bergwall, var riktiga. Och att de nya friande domarna därmed är felaktiga, enligt Lambertz. När jag träffade honom var han säkrare än någonsin, trots att han bara läst en bråkdel av allt material som ligger i andra vågskålen.
Porträttet publicerades i maj i Jusektidningen, klicka på länken här för att läsa
Det börjande med ett mejl från Göran Lambertz i maj 2014. Där berömde han ett personporträtt jag just hade skrivit om honom i Jusektidningen, som är en fackförbundstidning för jurister och samhällsvetare (numera heter den Karriär). Läs intervjun här www.tidningenkarriar.se/Arkivet/2014/4/Utfryst-men-inte-ensam/
Frågorna hade visserligen varit tuffa och ifrågasättande, men han hade fått besvara dem rakt upp och ner, utan nedsättande kommentarer. "Tack för att du inte skrev något elakt, det uppskattar jag verkligen", skrev Lambertz efter publiceringen.
Göran Lambertz oväntade mejl gav mig idén att försöka fortsätta kontakten för att fortsätta nysta i hans agerande. I researcharbetet inför personporträttet hade jag läst in åtskilligt material, inte minst vad Lambertz själv hade skrivit. Mitt uppdrag hade inte handlat om sakfrågorna utan om att ge en bild av hur Lambertz lever och arbetar när invektiven slutat hagla och TV-kamerorna stängts av.
Nu ville jag få en ingång till att ställa alla de frågor som jag uppfattade att Lambertz aldrig hade svarat på. Göran Lambertz var med på noterna:
"Jag är ganska säker på att det inte är någon av de personer som var med när det hände som kan materialet bättre än jag
Redan några dagar senare skickade han mig, oväntat och utan förvarning, ett utkast till det han kallade ett av huvudkapitlen i sin kommande bok. Det var hög tid att göra upp om spelreglerna.
Göran Lambertz ville definiera vår kontakt som "privat men inte hemlig". Jag skulle meddela honom när den privata men inte hemliga dialogen skulle övergå till "jobb", alltså journalistiskt arbete från min sida. Så skedde också en månad senare, i juni förra året.
Kontakten med Göran Lambertz hade blivit allt frostigare efter många mejl och ett långt möte på hans favoritfik på Stadsmissionen i Gamla Stan. Men till slut konstaterade Lambertz att jag hade gått över till motståndarlaget. Det som han kallar "V.I.F.T. Det betyder "Vi Som Ignorerar Fakta Totalt.
När nu boken "Quickologi" är utgiven kommer jag successivt, att under fliken "blogg" och "Göran Lambertz" att publicera delar av mitt material.
Göran Lambertz tystnar aldrig
18 maj 2015. Han är justitieråd. Han säger att vi andra har gått på en blåsning. Han vet att han har rätt. När han skrivit fel har han ändå rätt. När han inte kollat fakta har han ändå gjort rätt. Och eftersom han har rätt behöver han inte kolla fakta. Han behöver bara fråga Seppo. Men det är ju Seppo som har fel? Nej, Seppo kan inte ha fel. Seppo är den som vet. 
Det är dags att analysera vad det är Göran Lambertz faktiskt säger. Nämligen att han tappat all kontroll över vad han sagt, gjort, läst eller skrivit. Den blåsning medierna har gått på är att tro att den som är justitieråd per definition är en omdömesgill och logiskt tänkande person.
Publicistklubben anordnar på måndag en debatt om mediernas hantering av en förvirrad ämbetsmans motsägelsefulla slutsatser. Rubriken är vitsig: "När Lambertz tystnar". Dessvärre kommer vi aldrig att få uppleva den dagen.
Jag har intervjuat Lambertz i sex timmar och därtill utväxlat otaliga mejl med honom. Så här skrev han i ett av dem:
"För det andra har jag inte något större intresse av att Blåsningen avslöjas i rappet. Den kan gärna få fortgå några år, det gör den bara intressantare som objekt för en studie av den svenska journalistiken, den svenska debatten och den intellektuella hederligheten".
Vad är det då som Lambertz vet? Jag tog till den för journalister klassiska motfrågan på obevisade påståenden:
Hur vet du det?
Jo för att Seppo Penttinen hade sagt det. Seppo Penttinen är alltså den polisutredare som anklagas för att ha manipulerat förhör och utredning och därmed varit delaktig i den rättsskandal som Göran Lambertz inte kan se. Det har aldrig fallit Göran Lambertz in att för att vara trovärdig måste han kontrollera sin sagesmans uppgifter. Men det behövs enligt Lambertz inte. Han skrev till mig att "åtminstone 90 procent av i förväg opåverkade jurister kommer till slutsatsen att det finns en mycket stark sannolikhetsövervikt för att tingsrätten dömde rätt. Det är inte svårare än så".
Vidare: "Ännu säkrare blir de när de har lärt känna Seppo Penttinen". (6 juni 2014)
I ett mejl några dagar senare, den 9 juni,skriver Göran Lambertz till mig:
"Det är bra om du säger till i förväg om de detaljfrågor kring bevisningen som du vill prata om. Då kan jag förbereda mig. Annars måste svaret ofta bli att jag inte vet närmare hur det ligger till med den saken."
Högsta kreditvärdighet